Godkväll alla läsare!
Jag har ju som sagt kommit hem från semester och jag har haft det underbart! Dock blev jag väldigt ledsen när jag ställde mig på vågen och såg att jag hade gått upp över 90 kg igen...
Detta är väldigt svårt för mig att skriva pga att jag brukar inte öppna upp mig när det gäller saker som jag skäms över. Och det gör jag nu, jag försöker att tänka positivt men min bantarskalle tar över och börjar skälla på mig att jag är korkad och värdelös. Jag har varit ledsen hela helgen och har funderat mycket på vad det är som gör att jag blir sådan. Jag har ju en bakgrund som bullimiker och jag tror jag alltid kommer att ha ett speciellt förhållande till mat, jag hade ju trots allt den sjukdomen i över 20 år och det är väldigt svårt att förändra sina känslor.
Jag tror jag också är stressad över det som skall komma framöver, jag ska lämna trygga Lidköping som jag äntligen har kommit till att älska och mina kära föräldrar till att flytta till en stad som inte är min, jag har bott där förut och då gick det inte så bra och jag tror det ligger lite i ryggmärgen när jag tar detta stora steg. Men jag älskar Jonas och jag vill leva med honom och om det betyder att jag måste flytta så gör jag det.
Framtiden ser lite oviss ut just nu, jag har lite arbeten som jag kan prova på men jag hade känt mig tryggare om jag hade fått läst på högskolan först, men ett arbete tackar man ju inte nej till så jag får bara slänga mina nerver åt sidan och bita ihop!
Jag har ett mantra som jag älter för mig själv -det löser sig! Ja tre små enkla ord men dom lugnar mig och jag kommer att fortsätta att älta dom tills klumpen i magen har lagt sig.
Jag vill komma igång igen och bli av med mina semester kilon och komma tillbaka till min ursprungsvikt, jag mår inte alls bra av att äta som jag har gjort, jag är toksugen och illamående på samma gång och jag måste nu avvänja mig från socker (snabba kolhydrater) och det var svårare än vad jag trodde.
Men jag får kämpa på. Imorgon har jag ett möte med min jobbcoach sen lite ärenden och jag hoppas jag kommer ut på en promenad för jag vet att jag mår så mycket bättre efteråt.
Ja jag ville bara skriva av mig lite, godnatt alla underbara! Kramar.
